Vandringsleder - Republiken Elfdals-Åsen

Gå till innehållet

Huvudmeny

Vandringsleder

Vandringsleder


Ett antal vandringsleder har iordningställts enligt nedanstående översikts-kartor. Se också den information som finns på kommande informationstavla vid skolan.

Detaljkartor för resp. led kan köpas  vid badet.
Kartorna beräknas kosta 50:- /st och beräknas vara klara 2008-05-01.

Vandringsleden, som går från Åsen till Borgens fäbod vid trängslet, är klar och utgår från Åsens skola.

Delen Åsen - Gambbodarna är c:a 6 km lång
och Gambbodarna - Borgen är c:a 8 km lång således totalt 14 km

Den är skyltad som "Fäbodstig" vid Åsens skola och uppmärkt med gul färg.
Karta kommer.


 

Fäbodstig

Åsen-Gammelbodarna-Borgens fäbodar- 14 km (Kolmark)


Efter information från Anders Bergman

Under bondesamhällets tid var man helt beroende av vad naturen hade att ge. För att klara livhanken tvingades man gå långa vägar för att hitta bete för kreaturen. Fäbodväsendet var helt avgörande för att hålla boskapen och befolkningen i dessa trakter vid liv.
Under tiden före storskiftets dagar, som genomfördes runt 1880-talet, hade åsenborna en av sina långfäbodar i Kolmark cirka 30 km norr om Åsen. Efter storskiftet kom fäbodstället att tillhöra Loka by och numera ligger det inom Älvdalens Skjutfälts område.
Det var en mödosam vandring både för folk och fä att ta sig till Kolmark. Man ”buförde”  nattetid från Gammelbodarna och följde den väl upptrampade fäbodstigen från Åsen via Jofsmyren, Gammelbodarna och Långsjön innan man så småningom kom till Kolmarks fäbodar.
Det var kvinnorna som skötte arbetet med mjölkning, utfodring, matlagning mm. Fäbodjäntorna följde med korna ut på skogen för att bl a skydda dem från rovdjur.
Under årens lopp har mycket ägt rum i och runt våra fäbodar. En händelse som utspelade sig för länge sedan var denna:

En man från Åsen skulle en vinter åka till Kolmark för att hämta hem hö. Han tog med sig sin häst och två oxar. När han sent om sider kom fram till Kolmark var det så kallt att han ställde in hästen i stallet och oxarna i en lada. Nästa morgon upptäckte han att oxarna hade förfrusit benen. Han tvingades slakta dem på plats för att åtminstone få med sig köttet hem.

Nu finns det möjlighet att på nära håll få känna historiens vingslag. Den uppröjda och uppmärkta fäbodstigen, delen Åsen- Borgens fäbodar, står till förfogande för natur- och historieintresserade friluftsmänniskor, som vill vandra i skog och mark.


Källor: Sagesman Allan Backman (oxarna)


”Ågås” , Högås

Sedan lång tid tillbaka har byn Åsen omgärdats av en flera km lång gärdesgård. Denna tillkom för att hindra kreaturen, som var ute på skogbete, att äta upp och trampa ner gräs och gröda inne själva byn. Under de senaste årtiondena har gärdesgården fått förfalla och nu återstår endast resterna av ”roegardem” med ”gasstårer” och ”roe”.
Vid vägar och stigar fanns grindar, som underlättade passagen förbi gärdesgården. En av dessa var belägen vid ”Ågås”, genom vilken man förde djuren för den fortsatta färden mot Gammelbodarna och Kolmark.
Här finns också ett vägskäl där ”Laidwen” Lidvägen går på skrå och följer sluttningen mot Österdalälven och fortsätter mot Nybodarna. Den andra stigen går till Kolmark.
Nedan ser man ett ”fläd”, som gått över  ”Ågåsbettsin” Högåsbäcken och  börjat vandringen uppför ”Ågås” år 1908.

Åsens Skidklubb hade högtflygande planer på att bygga en hoppbacke vid Högås. Man började gräva och spränga men entusiasmen avtog och byggnationen avstannade.

Källor:  Sagesman:  Sven Hedberg
   Fotografi: Trappmatsgården, Anders Bergman


”Katträse”, Kattröset

Kattröset är en benämning på ett stenparti, som ligger längs gambodsstigen.
Här ligger en katt begraven eller..?


Källor: Sagesman:  Sven Hedberg

”Luppsker”, Loppstenen

Innan det byggdes bilväg till Gammelbodarna gick man med mjölken från Gammelbodarna till Åsen. Mjölken bars i sillkrukor och det var ofta barnen som fick uppdraget att gå den ca sex km långa vägen ner till Åsen. Längs stigen finns tre vilstenar varav den här är den tredje och sista. Den kallas ”Luppsker”  troligen därför att man under vilopausen brukade kamma sig så att inga loppor skulle följa med in i Åsens by.

Källor:  Sagesman: Carl Bergman

”Kattmåjrbekk”,  Kattmyrbäcken

Kattmyrbäcken kommer från Kattmyren, som är ett byundantag och varit avsett för dytag. Man grävde upp dy ur myren och lade upp den på hässjor för torkning. Sedan körde man hem den och använde torven som strö under korna.

Bäcken rinner vidare mot Åsens by och passerar gamla riksväg 70 norr om slakthuset innan den förenar sig med Österdalälven.

”Joefsmåjr”, Jofsmyr

Jofsmyren odlades upp av Grav Olof Andersson på 1860- talet. Ansökan om odlinslägenhet skickades till Länsstyrelsen, som efter behandling beviljade tillstånd för nyodlingen.
Arealen uppodlad mark var ca 3,5 ha och en fäbodstuga med lider, en ladugård och en hölada uppfördes för att tillgodose brukarens behov av byggnader.

Under nödåren på 1860-talet var det stor brist på foder. För att lindra den värsta svälten för kreaturen högg man ner småtallar. Trädens toppar kapades, men man lämnade några gröna kvistar kvar så att tallarna inte skulle dö. Efterhand tog en av grenarna överhanden och detta kan man se exempel på härintill. Småträden gavs till getterna och kallades ”djietbår”. Under senare tiders avverkningsarbeten har dessa fullvuxna, skadade tallar kallats ”bårtåller”.   

På fotografiet här nedan ser du hur det såg ut på Jofsmyren år 1954. Myrodlingen brukades aktivt både med lieslåtter och hästdragen slåttermaskin. Hässjning var den metod som användes för att få höet torrt.


Källor:  Sagesmän: Henning Bergman, Sven Hedberg, Gustaf Olsson
Fotografi:  Henning Bergman 1954

”Joefsmåjr”, Jofsmyren
 ”Wegåendan”, Vägändan


Här fortsätter fäbodstigen till Gammelbodarna och vidare mot Borgen och Kolmark.

Fäbodstig: Markerad med gul färg. O


Öster om stigen skymtar man ”Launggmåjr” Långmyr där man sommartid kan hitta hjortron.

Vändplanen byggdes 1991.

”Kasträse”, Offerkast

Stensamlingar såsom denna har kommit till genom att förbipasserande har kastat en sten på platsen. Enligt folktron skulle man då bli bevarad från ondska av olika slag. Bakgrunden till detta kan ha varit ett dödsfall eller en annan särskild händelse.

Källor: Sagesman: Sven Hedberg

”Gluttersker”, Surmjölksstenen

Längs stigen finns tre vilostenar varav den här är den andra av tre. Den kallas ”Gluttersker”.

Inte långt från vilostenen har det tidigare funnits ett litet kalhygge som kallats ”Åsfadheråkstredh” Åsfaderhuggningen. Det var en man från Bälterås i Åsen som hade gjort en kalavverkning, vilket var ovanligt på den tiden.
Det har berättats att en flicka skulle valla korna och fick förmaningar av sin morbror att inte gå längre norrut än till ”Åsfadheråkstredh” därför att man hade sett björnvisten uppe i Gammelbodarna. Flickan trotsade sin morbror och följde med korna mot Gammelbodarna. Plötsligt började korna springa runt och hon kunde inte hålla reda på kreaturen. Vid hemkomsten förebrådde morbrodern henne och sade: ”Du skulle ju inte gå längre än till ”Åsfadheråkstredh” med korna”.


Källor: Sagesmän: Carl Bergman, Sven Hedberg

”Flätsker”, Gräddstenen

Innan det byggdes bilväg till Gammelbodarna gick man med mjölken från Gammelbodarna till Åsen. Mjölken bars i sillkrukor och det var ofta barnen som fick uppdraget att gå den ca sex km långa vägen ner till Åsen. Längs stigen finns tre vilstenar varav den här är den första av tre. Den kallas ”Flätsker” troligen pga. det faktum att när man kommit så här långt hade grädden samlats på ytan i kärlet och under vilopausen kunde man ta sig ett smakprov.


Källor:  Sagesman: Carl Bergman




”Gambudär”,Gammelbodarna


Funktion: GTillkomst: Fäboden finns med i en fäbodinventering från 1664 där den kallas Blickabodher
Gammelbo
darna är heFunktion: Gammelbodarna är hemfäbod med åkrar och före storskiftet med Kolmark som långfäbod. Följande familjer brukade ägorna i Blickabodher år 1664: Pär Hansson, Niels Joensson, Matz Matsson, Matz Hindersson, Anna Enckia från Åsen
Fäboddriften upphörde 1953.

Läge och iljMiljö: Fäboden ligger högt, 525 m ö h, och med fin utsikt mot söder. Gammelbodarna ligger 6 km norr om hembyn Åsen och 22 km från Älvdalens kyrka. För några år sedan röjdes det upp på fäbodvallen och gärdesgården runt fäboden restaurerades.

                   Hus, husgrupperingar mm:
                                           I Gammelbodarna finns inristningar och dalrunor från 1817. Byggnaderna är grupperade efter ägare. 1981 fanns 1 stuga, 4 fähus, 1 kylhus, 6 lador och en annan byggnad.

Antal byg    Byggnader vid storskiftet:           
                                         Vid storskiftetstorskiftet fanns 34 byggnader på vallen.

Kuriosa: 1999 berättar Carl Bergman följande:
”Jag minns när åsenborna i slutet av 1920- talet brukade ägorna i Gambodarna och att vallning av kreaturen var i gång därstädes. Jag var till Gambodarna för att hämta mjölk i en stor kruka. På väg hemåt följde jag gångstigen från fäboden genom stora mörka skogen förbi ”flätsker, gluttersker, och luppsker” hem till Trappmasgården på kvällen. Jag hade också passerat Jofsmyran och det s.k. kaströset strax norr om Jofsmyran. När jag gick till Gambodarna kastade jag som brukligt var, en sten i detta röse, som skulle vara en försäkring för att inte råka ut för någon olycka under färden. Jag var inte så gammal vid denna tidpunkt”.

I sydöstra hörnet på fäbodvallen finns en stor tall med ansenlig ålder.

I norra änden på Gammelbodarna finns Dalbergskittan som fått namnet efter en P.P. Dahlberg, som bodde i Åsen en tid men som flyttade till Särna.

När man söderifrån kommer in i Gammelbodarna ligger Trappmaskittan alldeles väster om stigen och fäbodstugan.


Källor: Sagesmän: Carl Bergman
Fäbodinventering Älvdalens kommun Del 1 Älvdalens sn
Kerstin Clasén- Franzon


”Yvyrby”, Överbodarna eller översta gårdarna

I höjd med och strax väster om ”Yvyrby” har fäbodstigen delat sig. Den västra stigen har lett till fäbodstället Nybodarna och den östra leder vidare mot Borgens fäbodar.

Inom ”Yvyrby” har det funnits två stugor kvar ganska länge men nu är det bara rester kvar av dessa. Det kunde betraktas som ett litet fäbodställe med odlad jord.

Inom området finns också ett jorddragningshål, vilket man skulle draga barn igenom,för att de skulle skyddas mot faror och olyckor under sin vistelse i fäboden.

Öster om ”Yvyrby” finns en omkullblåst gammal tall med bl a en inristning AAD från 1732.

Korsnäs Sågverks AB har ägt en del av ”Yvyrby” men sålde denna del 1967. Numera är den gamla fäbodtägten i privat ägo.


Källor: Sagesman: Carl Bergman


”Gambusblitsed”, Gambodsblecket

På väg till Borgens fäbodar och Kolmark gick man i svackan ”skarded” mellan östra och västra Gambodsblecket. Från den östra, 672 m höga toppen, har man milsvid utsikt över stora delar av norra Dalarnas skogs och fjällandskap.

Källor: Sagesman: Sven Hedberg

Friluftsfödelse

Bertals Anna Olsdotter, född 17/ 5 1732(4) och död 22/7 1814. Hon var på hemväg efter stigen från Kolmarks fäbod. Norr om Gammelbodarna, i sluttningen ner mot Sungsvasslan där stigarna från Borgens fäbod och Kolmark mötas, var hon tvungen att stanna till och föda sitt barn. Hon tvättade av barnet i närbelägen källa. Pojken hette Göran Olof Olsson och föddes på höstkanten år 1767.
Anna lär efter en stund ha tagit sonen i sitt förkläde ”magde” och fortsatt vägen hemåt och kom efter halvannan kilometer fram till Gammelbodarna där hon blev omhändertagen av fäbodfolket.
Denna timade händelse i skogen blev inristad på en stubbe i närheten av födelseplatsen. Stubben var länge beundrad av många stigmän och kvinnor.

Men i senare tid tog Per Backlund i Bredvad och högg av den och fraktade den till Bredvad. Vid olika möten och syföreningar omtalade han vad som hänt där ute i skogen. Som åskådningsmaterial hade han denna trästubbe med sin inristning.


Källor: Tidningen ”Släkt o Hembygd” utgiven av Åsens Hembygds- o Släktforskningsförening nummer

Vägskäl, Borgen - Kolmark

Vid detta vägskäl har efter gammalt fäbodstigen delat sig. Den västra stigen, som leder till Borgens fäbodar, har kallats ”Borgerwen” Borgenvägen och den östra stigen har kallats ”Koelmarkswen” Kolmarksvägen eftersom slutmålet var fäboden Kolmark. Före storskiftet på 1880-talet var den en av Åsens långfäbodar.

Källor: Sagesman: Sven Hedberg

”Nyköpingg”, Nyköping

Något hundratal meter från fäbodstigen har det tidigare funnits en skogsarbetarkoja där skogsarbetarna bodde vid avverknings-
arbete. I slutet på 1930-talet sov huggarna här på enkla britsar och man skymtade stjärnhimlen genom trattaket över eldstaden. Det finns fortfarande rester kvar efter skorstenen.
Under senare tiders skogsarbete har en flyttbar koja stått uppställd vid denna plats.


Källor: Sagesman: Sven Hedberg

”Staan”,  Staden

Vid Sugnsvasslan finns en gammal kojplats med husgrunder bevarad. Både söder och norr om ån kan man hitta lämningar efter bebyggelse. Kojorna användes troligen av skogsarbetare som
bl a högg torrträd. Vid sådan avverkning slapp huggarna det mödosamma arbetet med barkning av trädstammarna. Det torra virket var också betydligt lättare att hantera än rått virke.
Dessa kojor användes också vid normal skogsavverkning.
Innan man påbörjade huggningsarbetet var man tvungen att timra sig en stuga för övernattning. Timmersvans, yxa, bågsåg, och snöskyffel var redskapen man använde.

Hästkarlarna,som bodde i en koja nere vid Sugnet, använde naturligtvis häst samt olika redskap för att få upp stockarna på timmerdoningen. Körvägen till Österdalälven var ca 2 km lång och kunde vara riktigt besvärlig beroende på före och väderlek. De kraftiga med och motluten gjorde det än svårare att frakta virket till avlägget vid flottningsleden.

Källor: Sagesman: Sven Hedberg

”Twåsåbekk” Twåsåbäcken

Twåsåbäcken har sin upprinnelse vid ”Twåsåmoer” Twåsåmor och rinner sedan ut i ”Twåsåtienn” Twåsåtjärn.
Under 1950-talet  rensades bäcken upp norr om Twåsåtjärn. Man använde dynamitgubbar som man placerade ut med två till tre dm mellanrum. Sedan tände man på och sprängde och därmed fick bäcken en rakare sträckning som underlättade vattenavrinningen.


Källor: Sagesman: Sven Hedberg


 ”Wegåendan”,  Vägändan-Besparingsskogsgränsen

Här fortsätter fäbodstigen till  Borgens fäbodar.

Fäbodstig: Markerad med gul färg. O



”Twåsåmoer”, Twåsåmor

Vid Twåsåmor finns rester av åtminstone fem små kojor och två större, som troligen fungerat som koja och stall vid avverkningsarbeten långt tillbaka i tiden.

Källor:  Sagesman: Sven Hedberg


”Kasträse”, Offerkast

Stensamlingar såsom denna har kommit till genom att förbipasserande har kastat en sten på platsen. Enligt folktron skulle man då bli bevarad från ondska av olika slag. Bakgrunden till detta kan ha varit ett dödsfall eller en annan särskild händelse.

Källor: Sagesman: Sven Hedberg

”Born”, Borgens fäbodar

Tillkomst                         :Fäboden har tillkommit före 1850-talet

Funktion:                          Borgen har varit långfäbod
Verksamheten nedlades 1969
Ladugårdarna står i grupp

Läge och m              iljö: Borgen ligger 625 m.ö.h.
Avstånd  till närmaste by, Åsen, är 17 km.(stig o bilväg)
Genom vallen flyter en bäck.

Hus , husgrupper             Hus , husgrupperingar:
Byggnaderna                                           Byggnaderna är delvis grupperade efter huskategori.

Hägnader, ristningar I Borgen fanns 1981 1 stuga, 1 mjölkbod, 3 fähus, 1 avträde, 3 lador för löv  samt en annan byggnad.
Runt vallen fanns 1981 trådstängsel. På mjölkstugan finns
Inristningar från 1846 och 1848.

Antal byggnader vid storskiftet:
                       Vid storskiftet fanns 21 byggnader på vallen

Ägoförhålla                      Ägoförhållanden:
n ägdes 1981                                           Borgen ägdes 1981 av Stora Kopparberg Bergvik AB
Numera, 2008, är Borgens fäbodar i privat ägo.

Borgen ligger ca 13 km nnv om Åsen och en dryg kilometer öster om österdalälven i höjd med Trängslet och är ett av Åsens urgamla fäbodställen.
1936 skriver Helge Lindgberg att: enligt sägnen har en morapräst som hette Borg anlagt fäbodstället.
En annan sägen är ock knuten till Borgen (och Lextjärn): Det var ett par, man och hustru, som bodde i Borgen. Mannen var en gång borta på jakt. Det var huvudsakligen jakt den tiden. När han var borta så kom en rymning, det var en brottsling som rymt, han ville våldta´ fruntimret; men han tvingade henne att följa med en bit bort, för han ville inte ta´ na´ hemma, för mannen kunde ju komma hem. Hon strödde då löv på marken där hon gick fram; men pojken deras följde också efter. För att sen förhala tiden så satte hon sig ned och tog mannen om huvudet och började löska honom. Då plötsligt lyssnade pojken, och så sa´ han åt mor sin: ”buegouipa fader klangg” [bågsträngen(?) fars klang]. Då förstod kvinnan, att hennes man var efter dem, och så höll hon kvar i huvudet på rymningen och så kom en pil och träffade hans huvud. Sedan slängde hennes man ut rymningen i Lextjärn; då for braxen från tjärnen.
(Återgivet i ungefärliga ordalag efter muntlig berättelse av Säl Gustaf Larsson)

Har varit folk från Åsen, som haft fäbodar där; Bergslaget har köpt alltihop där nu. Nämnd Alfred från Brunnsberg brukar vara där med korna, han arrenderar stället av Bergslaget. Enligt. A. Fält. 1958

Margit Sandquist (”Råstjå Marit”) f. 1870 berättar: De har sagt att det var en präst från Mora, som har heta Borg, som har haft bodar där. De har haft bodar där från Åsbyn intill storskiftet. Sedan var de bara där och slog. Fäbodarna har brunnit upp en gång före ?__. Det är kvar en lada som är från 1600-talet. och så är det en lada som de gjort till eldhus; för det riktiga eldhuset brann upp. Nu har de byggt en fin stuga å´, som Bergslaget har byggt. Anders Graw började sätta upp nå´ fjås där och en stuga som såg ut som ett eldhus först/ är det samma eldhus som ovan/HL  Han hade kreatur där. Ungefär 1910 och någon sommar då och då. Åren 1928-1950 har Marit var där(och Back Mari , mor åt Otto Back) och haft sina kreatur med sig. Arrenderade det av Bergslaget.

Klövjevägen från Åsbyn till Borgen gick genom Gammbodarna, gick över Gammbodsbliket. Allt enligt Margit S. Bäcken som går ner i Borgforsen har sin upprinnelse i källan i berget invid bodarna/dvs. Borgen/, så de har tagit vatten där/ under vistelsen i Borgen/ omtalar Margit S.     HL 1958

Källor: Ortsnamnsarkivet
Helge Lindberg
 Margit Sandquist
 A Fält
 Säl Gustaf Larsson
Fäbodinventering i Älvdalens kommun Del Älvdalens sn. Kerstin Clasén-Franzon


Tillbaka till innehållet | Tillbaka till huvudmenyn